Efter att ha rest mig upp lite snabbt i förmiddags började rummet snurra (så långt inget konstigt), jag tog tag i sängen (våningssäng) och sedan svartnade det för ögonen. När jag blev medveten igen stod jag kvar vid sängen och ryckte och skakade okontrollerat med tungan hängande ute i några sekunder innan jag blev ”vanlig” igen.
Precis denna förklaring gav jag till sjuksköterskan i luckan (samma som fick månadens sista pengar av mig), fem minuter senare kom det fram en annan sjuksköterska och frågade mig om jag ville ligga ner en stund eftersom jag hade svimmat tidigare? Lost in translation? (Från skånska till halländska!).
I väntrummet fick jag sedan sitta och tänka över mina synder ett par timmar innan det blev min tur (givetvis hade jag glömt ta med mig en bok). På två timmar kan man komma på massa spännande diagnoser att skrämma upp sig själv med (speciellt jag, den självutnämnda världsmästaren i pessimism), allt från epilepsi till hjärntumörer (jag tittade på himlen kan vänta igår, i efterhand inte så himla smart…)
Lite förvånad blev jag när jag kom in till läkaren som tog EKG, frågade om smärtor i magtrakten och domningar i armarna, ställer man inte sådana frågor vid misstanke om hjärtinfarkt? (Jag funderade ett tag på om jag skulle testa min knäreflex på hans smalben, jag är faktiskt bara 24!, men bestämde mig för att låta bli).
Resultatet av doktorn blev till slut att jag är frisk som en nötkärna förutom att jag lider av lite högt blodtryck (för det är ju inte normalt hos en person som har spenderat de senaste två timmarna åt att skrämma upp sig själv i väntrummet?).
På vägen hem ställde jag min egen diagnos, att jag har pluggat för mycket, så jag cyklade inom affären och köpte mig en påse godis innan jag cyklade hem och tittade på dobidoo på datorn.
Precis denna förklaring gav jag till sjuksköterskan i luckan (samma som fick månadens sista pengar av mig), fem minuter senare kom det fram en annan sjuksköterska och frågade mig om jag ville ligga ner en stund eftersom jag hade svimmat tidigare? Lost in translation? (Från skånska till halländska!).
I väntrummet fick jag sedan sitta och tänka över mina synder ett par timmar innan det blev min tur (givetvis hade jag glömt ta med mig en bok). På två timmar kan man komma på massa spännande diagnoser att skrämma upp sig själv med (speciellt jag, den självutnämnda världsmästaren i pessimism), allt från epilepsi till hjärntumörer (jag tittade på himlen kan vänta igår, i efterhand inte så himla smart…)
Lite förvånad blev jag när jag kom in till läkaren som tog EKG, frågade om smärtor i magtrakten och domningar i armarna, ställer man inte sådana frågor vid misstanke om hjärtinfarkt? (Jag funderade ett tag på om jag skulle testa min knäreflex på hans smalben, jag är faktiskt bara 24!, men bestämde mig för att låta bli).
Resultatet av doktorn blev till slut att jag är frisk som en nötkärna förutom att jag lider av lite högt blodtryck (för det är ju inte normalt hos en person som har spenderat de senaste två timmarna åt att skrämma upp sig själv i väntrummet?).
På vägen hem ställde jag min egen diagnos, att jag har pluggat för mycket, så jag cyklade inom affären och köpte mig en påse godis innan jag cyklade hem och tittade på dobidoo på datorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar