Det bor en liten sadist...

De flesta som känner mig vet att det bor en liten sadist inuti mig. Nu har jag hittat en klubb här uppe som kan ersätta min Krav Maga (självförsvar) träning. De tränar brasiliansk jiu-jitsu (ligga och kramas med pojkar – kan väl aldrig vara fel) och mixed martial arts (har inte lärt mig reglerna ännu – vet inte om det finns några). Jag har redan fått mina första blåmärken som bevis på hur klantig jag är när jag ska försöka försvara mig (jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin kommer att ha någon användning för de kunskaper som jag borde ha lärt mig…). Det kan tyckas underligt att jag frivilligt ställer mig mittemot en stor och stark man i syfte att bli nerslagen (oddsen att jag skulle få övertaget är ju inte direkt hejdundrande stora) och dessutom betalar för det, men det är en riktigt bra och väldans rolig träningsform.
Idag har jag kolhydratladdat (med chokladkaka) inför morgondagens prövning – det ska bli en utflykt till Ullared där mina kära CSN-pengar ska försvinna samma dag som de kommer in.
Det ska bli intressant att utvärdera imorgon kväll vilket som genererar flest blåmärken – ett träningspass eller en shoppingrunda på Gekås…

Cykelskruttjäkel

Jag köpte en begagnad cykel för 900 spänn hos en cykelhandlare i augusti i tron om att den skulle ta mig genom åtminstone mina tre studieår, men icke! Idag, ett knappt halvår senare tog det tvärstopp när navet pajade och tramporna låste sig, jäklar! Nu saknar jag min gamla skrotbil mer än någonsin, det blir helt plötsligt väldigt långt till allting när man ska promenera…
Jag har hittar en sprillans ny cykel på biltema för 1200 kronor (varför köpte jag inte en sådan i somras?), problemet är nu bara hur man fraktar hem denna 20kilos kartongpaketerade cykel tre och en halv kilometer utan bil? Det blir morgondagens stora projekt för jag behöver verkligen en cykel (en enkel busstur i Halmstad kostar 24 kronor!).
Nu har jag i alla fall en bra anledning att skolka från min farmakokinetikföreläsning imorgon…

Drama

Jag har haft lite jullov från mitt bloggande och spenderat två veckor i Skåne, riktigt skönt har det varit. Jag har inte pluggat något alls (vilket var jätteskönt DÅ…) och bara jobbat fyra dagar (med storhelgs OB tre av dom), alldeles lagom tycker jag. Men nu är jag hemma igen och har fått lite nytt att skriva om.
Av någon anledning har jag väldigt lätt för att hamna i dramatiska situationer, tidigare bland annat, som kan läsas i ett av mina tidiga inlägg, när en man plötsligt hoppade in i min bil under pågående färd och inatt var det dags för lite nytt drama;
Klockan 04.00 inatt vaknade jag av att det knackade på dörren till min lilla stuga, givetvis ignorerade jag detta och låtsades som om jag inte märkt något men mannen gav sig inte utan bankade igen så det lät som om han försökte slå in dörren.

- Vem är det?
- Jag vill prata med Thomas!
- Här bor ingen Thomas!
- JAG SKA PRATA MED THOMAS!!
- Här bor ingen Thomas, du knackar nog på fel stuga..
- J***AR, HE***VETES, JAG SKA SLÅ IN FÖNSTRET…

Mannen lät som om han var rejält påtänd och kapabel till både det ena och det andra så jag ringde polisen som kom och tog hand om honom inom tre minuter. Jag hörde att polisen bad manen att sätta sig i polisbilen.
När jag hört polisbilen köra iväg satt jag kvar i köket i över en timme och försökte, med darriga fingrar, läsa en skvallertidning för att komma på andra tankar – det gick sådär! När väckarklockan ringde hade jag visserligen flyttat mig upp i sängen men inte sovit en blund sedan klockan fyra.
Jag hoppas verkligen att det bara var ett misstag att det var min dörr han knackade på och att han inte blev allt för sur på mig för att jag ringde polisen…
Jag hoppas verkligen att jag slipper vara med om en repris inatt!