When Hell freezes over! Alternativt: När tentan ska lämnas in!

Det är då jag skaffar blogg! Det sägs att en students hem aldrig är så rent som inför en tenta. Hos mig är frysen full av hembakat bröd och jag har börjat blogga. Tänk vad roligt det är att göra allt annat än det man måste...
Nu är i alla fall min första tenta inlämnad för bedömning och en låång väntan på upp till fyra veckor väntar innan domen faller.
En underbar helg ska det bli, ledig från jobb och inget plugg. Ska kanske äntligen sy upp de där gardinerna som är en och en halv meter för långa…

Män faller inte från skyn, de springer längs 90-vägen!

Jag sitter i min bil bakom stopplinjen i väntan på en lucka i trafiken framför mig när dörren på passargerarsidan rycks upp och vips sitter det en man sidan om mig.

Jag tänker "Jävlar, Nu blir jag rånad!"

Mannen skriker hysteriskt -KÖR!

Jag tittar på alla bilarna som susar förbi på 90-vägen framför mig och tänker jag nog vill leva ett tag till och står kvar bakom linjen.

Den paranoida mannen fortsätter skrika på mig att köra.

Funderar på om jag ska ringa efter hjälp men inser att han sitter på min handväska.

Tjej som jag är börjar jag skrika allt vad jag kan till honom att han ska gå ut ur min bil. Han ger sig till slut och springer iväg.

Till min nästa bildejt vill jag beställa en lite lugnare och trevligare man!

Vad har du för dagistaxa?

Jag har börjat på dagis vid 18 års ålder. Nu är jag 23 år och går på avdelningen med de minsta barnen. Detta dagis kallas vården. Barnen på detta dagis ska ta hand om de äldre barnen som inte längre klarar sig själva i lekrummet men de små dagisbarnen vill hällre bråka med varandra. Mia har större spade än Lisa och Anna bygger bättre sandslott än Frida. Om inte alla tycker samma som Mia blir hon ledsen, beklagar sig för den som råkar sitta i närheten och går ur sandlådan djupt suckande för att beklaga sig för någon av de äldre barnen i lekrummet. När dagisfröken kommer för att prata med barnen ler alla och säger att -vi har så roligt tillsammans, och -vi leker så fint och delar lika på allt. Så fort dagisfröken har vänt ryggen mot dagisbarnen flyger sanden kors och tvärs genom sandlådan. Frida är sur, hon berättar för Lisa att hon minsann också hade kunnat bygga lika stort sandslott som Anna om hon hade haft samma dagistaxa som henne med det beror ju bara på att dagisfröken är knäpp. Än så länge är jag för liten för att förstå, de flesta barnen i sandlådan är ju mer än dubbelt så gamla som jag är och de har gått på dagis mycket längre. Om jag får gå kvar på dagis i några år till kanske jag också får en spade att kasta sand med, men jag hoppas att jag ska få börja i förskolan inom ett par år.