tisdag 15 september 2009

Det krävs så lite

Skolan är igång igen och det är inte någon mjukstart. De två första veckorna har jag (eller borde iallafall ha) lärt mig allt om hjärnans sjukdomar (stroke, skallskador, demens, parkinson mf.). De två nästkommande veckorna är det bröstorganens sjukdomar osv. och 10 veckor senare (knappt sju och en halv nu) ska jag skriva tenta på alla sjukdomar i hela kroppen, deras fysiologiska förklaringar, deras läkemedel med fysiologiska verkningsmekanismer, namn och biverkningar. Har jag panik? JA!
För att göra saker och ting sämre är jag inne i en period där jag tycker att allting är tråkigt och jobbigt, jag pallar helt enkelt inte med att göra så mycket, snacka om taskig timing...
Jaja, jag får ta nya tag, jag ska för första gången på nästan två månader asa (och jag menar verkligen asa) ner mig själv till gymet imorgon bitti och fälla en tår för varje vikt jag behöver sänka i maskinerna.
Men just som jag sitter hemma och är som deppigast får jag ett sms från en kompis som jag inte träffat så mycket på sistone som skrev "vi bokar in dig den 25e från kl. 18 och framåt". Inget "vill du komma" eller "har du lust" utan du är bokad! Det var precis vad jag behövde höra för att bli glad igen.

Inga kommentarer: