Cykelloppet

Det var alltså idag det (jag hade nästan lyckats förtränga att jag anmält mig till detta vansinne), 100 km på cykel. Jag kom runt, men det var inte direkt med ett leende på läpparna riktigt hela vägen. Efter nästan 50 km, det vill säga när jag var som allra längst bort lyckades jag missa pilen som visade att jag skulle svänga, så jag stånkade på nästan en mil rakt framåt i motvinden. Efter ett tag började jag känna mig lite ensam, inte en cykel inom synhåll varken framåt eller bakåt. En präktig svordomsramsa senare hade jag vänt för att hitta spåret igen (jag övervägde att ge upp men det var lika långt hem som till målet så det var ju lönlöst). Nu känns det faktiskt ganska bra (men jag vet inte om jag är intresserad av att kännas vid mina ben imorgon eller i övermorgon). Ikväll ska jag njuta av en pizza, för det är jag faktiskt värd efter en cykeltur på 120 km, sen ska jag ut och dansa ikväll, kan ju bli intressant...