Ja, jag vet att Billesholm för många anses vara på landet men om man är uppvuxen i Döshult är Billesholm rena storstaden.
Igår vid lunchtid satt jag på min balkong och solade halva kroppen (jag har kvällssol på balkongen) och läste en bra Nora Roberts bok. För er som tycker att detta låter helt normalt så låt mig beskriva vad ni missat:
Jag hälsade på min far i mitt barndomshem igår. Jag satte mig i en bekväm solstol i trä (jämfört med pinnstolen på min balkong) som står på en stor gräsmatta (tre kvadratmeters betonggolv) med en massa blommande tulpaner i alla färger runt omkring mig (en vissen blomma i ampeln).
Jag tittar över häcken ut på potatisfältet (Över plåtstaketet på grannens hus).
Jag lyssnar och det ända som bryter tystnaden är fågelsången (inte ens de bästa öronpropparna kan stänga ute skriken från ungarna på gården).
Ovanför mig har jag en underbar blå himmel (betonggolvet på grannens balkong).
På sensommaren går jag till plommonträdet och plockar ett helt gäng plommon som jag smaskar på medan jag sitter i min solstol av trä och läser min bok (Holländska plommon från Ica sittandes på pinnstolen på betongbalkongen).
Det bästa av allt är de ljumma sommarkvällarna jag sitter ute på gräsmattan (innergården) och grillar flintastek på klotgrillen (sojakorv på engångsgrillen) och en kall öl i handen.
Om jag hade haft några hundra tusen på banken och en händig man vid min sida hade jag köpt mig ett hus utan att tänka två gånger…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar