Jag har börjat på dagis vid 18 års ålder. Nu är jag 23 år och går på avdelningen med de minsta barnen. Detta dagis kallas vården. Barnen på detta dagis ska ta hand om de äldre barnen som inte längre klarar sig själva i lekrummet men de små dagisbarnen vill hällre bråka med varandra. Mia har större spade än Lisa och Anna bygger bättre sandslott än Frida. Om inte alla tycker samma som Mia blir hon ledsen, beklagar sig för den som råkar sitta i närheten och går ur sandlådan djupt suckande för att beklaga sig för någon av de äldre barnen i lekrummet. När dagisfröken kommer för att prata med barnen ler alla och säger att -vi har så roligt tillsammans, och -vi leker så fint och delar lika på allt. Så fort dagisfröken har vänt ryggen mot dagisbarnen flyger sanden kors och tvärs genom sandlådan. Frida är sur, hon berättar för Lisa att hon minsann också hade kunnat bygga lika stort sandslott som Anna om hon hade haft samma dagistaxa som henne med det beror ju bara på att dagisfröken är knäpp. Än så länge är jag för liten för att förstå, de flesta barnen i sandlådan är ju mer än dubbelt så gamla som jag är och de har gått på dagis mycket längre. Om jag får gå kvar på dagis i några år till kanske jag också får en spade att kasta sand med, men jag hoppas att jag ska få börja i förskolan inom ett par år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar